Är du en prestation eller uppgiftsinriktad människa? Behöver du vara bäst på det du gör eller blir du tillfredställd av att klara av något du aldrig tidigare gjort?
Jag är lite av en mix av båda. Jag har i bakhuvudet en prestationsdjävul som alltid vill vara bäst, annars duger jag inte. Samtidigt som jag finner otrolig tillfredställelse i att klara något jag aldrig tidigare gjort. Det är en av de bästa känslorna som finns. Självförtroendet efter att ha slagit nytt personbästa eller känslan efter att ha genomfört ett lopp jag inte tränat inför , det är den bästa kicken jag kan ge mig själv.
Just den där prestationsdjävulen ställer till det lite för mig. Hen kan ta bort glädjen från träningen.
Hur gör man då?
Då jag lider av "duktig flicka syndromet" så bär jag alltid med mig den där lilla rösten som säger att man inte duger om man inte gett 100% ... Så ett sätt för mig att dämpa den i träningssammanhang var faktiskt att eliminera saker som stal min energi, tex sociala medier. När jag hade bestämt mig för att tävla i bikini fitness så blev mina förebilder plötsligt några som jag jämförde mig med. Omedvetet smög sig tankar på om att jag aldrig kunde bli lika bra eller varför hände inte mer med min kropp....Vissa träningspass blev mer pest än glädje då jag kände att jag inte gjorde nog bra ifrån mig på gymmet, för det hände ju ändå ingenting. Fast jag visste att man inte ska eller kan jämföra sig på det sättet, så gjorde jag det. Jag blev hemmablind och såg inte mina egna resultat. Nu genomförde jag aldrig min diet så att jag faktiskt tävlade, då händelser runt omkring mig fick mig att omprioritera vad som var viktigt i mitt liv, och det är jag glad för. Jag slutade sucessivt följa träningssidor och fitnessprofiler och idag har jag en sundare inställning till min kropp, träning och mat. Nu vet jag att min dåliga självkänsla är en bidragande faktor till att jag började jämföra mig, men jag tror det är viktigt att eliminera energitjuvar av olika slag och för mig var sociala medier en utav dem.
Jag är samtidigt tacksam för att jag har den där ådran av prestationsinriktad personlighet också, det är den som kommer fram när saker går tungt och får mig att "gå den där extra milen".
Efter att ha lärt mig dessa begrepp så har jag fått en klarare bild av mig själv, jag lär mig att acceptera mina olika karaktärsdrag och jag kan använda dem till min fördel istället för att döma mig själv. För att bli en bra coach, eller medarbetare för den delen, tror jag det är viktigt att ha förståelse för att alla fungerar olika. Något att ha med sig i bakhuvudet....
Sluta jämför dig!
Allmänt KommenteraÄr du en prestation eller uppgiftsinriktad människa? Behöver du vara bäst på det du gör eller blir du tillfredställd av att klara av något du aldrig tidigare gjort?
Jag är lite av en mix av båda. Jag har i bakhuvudet en prestationsdjävul som alltid vill vara bäst, annars duger jag inte. Samtidigt som jag finner otrolig tillfredställelse i att klara något jag aldrig tidigare gjort. Det är en av de bästa känslorna som finns. Självförtroendet efter att ha slagit nytt personbästa eller känslan efter att ha genomfört ett lopp jag inte tränat inför , det är den bästa kicken jag kan ge mig själv.
Just den där prestationsdjävulen ställer till det lite för mig. Hen kan ta bort glädjen från träningen.
Hur gör man då?
Då jag lider av "duktig flicka syndromet" så bär jag alltid med mig den där lilla rösten som säger att man inte duger om man inte gett 100% ... Så ett sätt för mig att dämpa den i träningssammanhang var faktiskt att eliminera saker som stal min energi, tex sociala medier. När jag hade bestämt mig för att tävla i bikini fitness så blev mina förebilder plötsligt några som jag jämförde mig med. Omedvetet smög sig tankar på om att jag aldrig kunde bli lika bra eller varför hände inte mer med min kropp....Vissa träningspass blev mer pest än glädje då jag kände att jag inte gjorde nog bra ifrån mig på gymmet, för det hände ju ändå ingenting. Fast jag visste att man inte ska eller kan jämföra sig på det sättet, så gjorde jag det. Jag blev hemmablind och såg inte mina egna resultat. Nu genomförde jag aldrig min diet så att jag faktiskt tävlade, då händelser runt omkring mig fick mig att omprioritera vad som var viktigt i mitt liv, och det är jag glad för. Jag slutade sucessivt följa träningssidor och fitnessprofiler och idag har jag en sundare inställning till min kropp, träning och mat. Nu vet jag att min dåliga självkänsla är en bidragande faktor till att jag började jämföra mig, men jag tror det är viktigt att eliminera energitjuvar av olika slag och för mig var sociala medier en utav dem.
Jag är samtidigt tacksam för att jag har den där ådran av prestationsinriktad personlighet också, det är den som kommer fram när saker går tungt och får mig att "gå den där extra milen".
Efter att ha lärt mig dessa begrepp så har jag fått en klarare bild av mig själv, jag lär mig att acceptera mina olika karaktärsdrag och jag kan använda dem till min fördel istället för att döma mig själv. För att bli en bra coach, eller medarbetare för den delen, tror jag det är viktigt att ha förståelse för att alla fungerar olika. Något att ha med sig i bakhuvudet....